Har nästan precis kommit hem. Har dock duschat en snabbis innan jag satte mig här. Har nämligen varit i mitt andra hem - Friskis. He he. Jag körde stenhårt på ett medelpass och jag mår så bra. Krigade som in i bomben och lät musiken fylla hela kroppen med energi. Åh, finns knappt inget bättre. Inte när man var så taggad och superredo som jag var minuterna innan passet drog igång. När man är så taggad och vet och känner inom hela sig att man kommer kunna kämpa fullt ut under hela timmen är det fantastiskt. Och när man sedan ligger där på golvet efter passet, allt är helt tyst runt omkring sig, kan man pusta ut och gå därifrån med en stolthet över att man verkligen gjort något riktigt bra.
Skulle helt ärligt kunna kriga mig igenom ett pass varenda dag men med vetskapen om att kroppen måste vila någon dag mellan alla träningar står jag över. Men det skulle ju vara finfint att få uppleva den där känslan varje dag. Åh, vore ju grymt.
Och strax ska jag laga iordning lunch till mig, är helt utsvulten för tillfället. Och törstig som en, jag vet inte vad. Det får iallafall bli någon sorts wok. Hmm. Steka grönsaker, koka nudlar, steka kyckling eller räkor kanske? Och såklart lite rostade cashewnötter. Det vattnas i munnen bara av att skriva det. Är som sagt hungrig som en varg. Hörs när jag är lite mättare!
29.6.10
High on life
Här är mysfaktorn otroligt hög. Jag sitter för tillfället ute på balkongen hos min älskade mamma. Runt om mig har jag virat en grå yllefilt som värmer alldeles perfekt. Lite varstans står det ljuslyktor som strålar ut ett himla vackert sken. Faktiskt det enda sken som lyser upp här på balkongen bortsett från datorn. Jag sitter i en av balkongstolarna. Stolsdynan är blå och vit med lite ränder och en och annan blå blomma kan hittas på tyget. Mamma har gröna fingrar. Hon gillar att hålla på med växter och blommor. Plantera och grejer. Och därför sitter jag just nu i en minidjungel. Bakom mig kringlar det upp en alldeles klargrön växt uppför väggen. Den är nästan uppe vid grannens balkong. Framför mig har vi två stora, vita blomlådor som hänger ut över räcket. Där är det krasse som växer. Det har jag lärt mig. Många gånger när jag var yngre hjälpte jag alltid mamma när hon donade och hade sig med jorden och alla blomfrön. Det är på den vägen jag lärt mig namnet. Krasse. Krassen är på väg att slå ut nu. Små knoppar kan man hitta lite överallt om man tar sig tid till att leta efter de. Blommorna blir alldeles romantiskt röda och sådär superfina när de väl tittar fram. Om jag sedan sliter blicken bort från krassen som växer där framme och datorskärmen och ut över balkongens räcken. Om ögonen styr sig mot himlen är den alldeles mörkblå. Inte ett endaste moln men ingen liten stjärna kan heller skymtas. Inte så långt ögat kan nå. Men det är ändå en fin kväll. Det är varmt. Även fast jag sitter här med den där gråa yllefilten kan jag ändå känna att det är behagligt. Om jag skulle lyfta bort den från min kropp skulle jag nog inte rysa till av någon sval vind. Det är bara allmänt bekvämt. High on life, eller vad var det?
Sanningen kommer alltid fram
Vissa människor är ju bara sämre än andra, det bara é så.
HA, är sådär konstigt irriterad för tillfället. Typ ironisk med allt. Men ändå irriterad. Fast samtidigt jätteglad. Garvar åt allt och alla. Är kanske ironisk ändå. Och elak. Garvar åt alla. Rätt åt de. Men som sagt. En sanning kommer alltid fram. Det bara é så. HA! Ännu mer irriterad. Och elak. Och jätteglad. Hihi. Skrattretande. Hihi.
HA, är sådär konstigt irriterad för tillfället. Typ ironisk med allt. Men ändå irriterad. Fast samtidigt jätteglad. Garvar åt allt och alla. Är kanske ironisk ändå. Och elak. Garvar åt alla. Rätt åt de. Men som sagt. En sanning kommer alltid fram. Det bara é så. HA! Ännu mer irriterad. Och elak. Och jätteglad. Hihi. Skrattretande. Hihi.
Chillination
Ellie
Plåster på tummen, digestive och solen där bakom typ
Badkrukan Rasmus och EllieDrog iväg till Gropen i Hökåsen idag vid elva-tiden tillsammans med Ellie. Där låg vi och stekte galet, såklart, och badade nästan så många gånger att vi tappat räkningen. Kan det ha blivit upp emot 8 gånger? Ja, något sånt. Och efter någon timme där fick vi sällskap av Rasmus och Björn också. Supertrevligt.
För 45 minuter sedan satte jag foten innanför dörren och innan dess hade vi också hunnit äta på den enda pizzerian i hela hökåsen, cyklat i snigeltakt in till stan och åkt till MC på Stenby för att svepa Cola i några klunkar. Full fart på oss. Solsting lyckades man väl också få. Eller typ värmeslag. Jösses Amalia. Otroligt varmt, obeskrivligt! Men jag klagar absolut inte. Dagen får verkligen alla tummar upp så inget gnäll här inte. Puss!
28.6.10
I made it
Förstår inte hur jag lyckades men lite innan 19 satt jag på cykeln med riktning mot Friskis. Det var liksom min slutdestination. Ett medelpass på en timme blev det och sjuttongubbar vad härligt det var! Kraften och energin som sprider sig inom sig när man känner kroppen röra sig i takt till musiken. Det är värdefullt och är anledningen till att jag ens lägger tid på att träna. Blir så glad och den där energin och lyckan kan man leva väldigt länge på. Dock var det varmt. Helt sanslöst varmt. Solen hade legat på själva lokalen hela dagen så salen var uppvärmd. Och en kvart innan mitt pass hoppade igång körde de ett intensivpass där inne vilket gjorde inte saken mycket bättre men det är okej.
Jag vet att jag ofta ställer in mig på att jag verkligen ska köra igång med träningen men nu ska jag faktiskt försöka. Och kämpa. Började ju lite smått redan förra veckan när jag var hos fadern. Ut och sprang i spåret var och varannan dag och cyklade hit och dit. Och nu när det är sommarlov har man ju faktiskt all tid i världen liksom, bara om man vill. Även fast det kan vara galet segt ibland, he he.
Jaja, har iallafall massa överflödig energi inom mig just nu som jag är lite sugen på att gå ut och springa av. Fast nej. Där går gränsen. Iallafall för ikväll. Och för en timme sen kanske satte jag på teven. Skulle gå någon film på nian. Med Johnny Depp i huvudrollen. Det var en väldigt skum film. En skräck/musikal. Eh. Och massa skådespelare från Harry Potter var med. Bara jätterörig och inte alls okej. Orkade inte stå ut längre så teven stängdes av och nu sitter jag här med min energi. Sweet.
Jag vet att jag ofta ställer in mig på att jag verkligen ska köra igång med träningen men nu ska jag faktiskt försöka. Och kämpa. Började ju lite smått redan förra veckan när jag var hos fadern. Ut och sprang i spåret var och varannan dag och cyklade hit och dit. Och nu när det är sommarlov har man ju faktiskt all tid i världen liksom, bara om man vill. Även fast det kan vara galet segt ibland, he he.
Jaja, har iallafall massa överflödig energi inom mig just nu som jag är lite sugen på att gå ut och springa av. Fast nej. Där går gränsen. Iallafall för ikväll. Och för en timme sen kanske satte jag på teven. Skulle gå någon film på nian. Med Johnny Depp i huvudrollen. Det var en väldigt skum film. En skräck/musikal. Eh. Och massa skådespelare från Harry Potter var med. Bara jätterörig och inte alls okej. Orkade inte stå ut längre så teven stängdes av och nu sitter jag här med min energi. Sweet.
Idag har man varit trött. Låg nämligen vaken till fyra inatt och pratade i telefon. Fem timmar senare vaknade jag upp ur my sweet dreams av den dumma väckarklockan. Men allt jämnade ut sig. Fick ju umgås med min Jonna. Kom iallafall sedan hem efter ett par timmar på Löga och somnade nästan på stört i sängen. Fem timmars sömn. Nä, då funkar inte jag riktigt helt som jag ska. Är lite virrig och bara allmänt jätteseg i huvudet. Men det är grymt okej, det är ju sommarlov.
Hoppas man inte brände sig idag. Även fast molntäcket skymde solen en aning så fick vi ju ändå sol på oss medans det var sådär lite svalt. Och då kanske man alltså inte kände när solen verkligen tog fäste på huden. Men äsch, orka oroa sig. Det svider åtminstone ingenstans som det gjorde för några dagar sen så gladare kan jag inte bli. Sitter också och funderar på hur vädret blir imorgon. Badväder? Äh, lever i nuet. Tar dagarna som de kommer. Bara allmänt chill. Och jag är glad. Lite för Jonnas skull också. Hemligt. Busigt. Och jag är verkligen trött. Men inget hindrar mig. Jag är okontrollbar.
Och på tal om nada är det väl första juli (eller andra kanske) som vi får reda på vart någonstans vi kommer in, gymnasie och linje och hela alltihop? Wow.
Hoppas man inte brände sig idag. Även fast molntäcket skymde solen en aning så fick vi ju ändå sol på oss medans det var sådär lite svalt. Och då kanske man alltså inte kände när solen verkligen tog fäste på huden. Men äsch, orka oroa sig. Det svider åtminstone ingenstans som det gjorde för några dagar sen så gladare kan jag inte bli. Sitter också och funderar på hur vädret blir imorgon. Badväder? Äh, lever i nuet. Tar dagarna som de kommer. Bara allmänt chill. Och jag är glad. Lite för Jonnas skull också. Hemligt. Busigt. Och jag är verkligen trött. Men inget hindrar mig. Jag är okontrollbar.
Och på tal om nada är det väl första juli (eller andra kanske) som vi får reda på vart någonstans vi kommer in, gymnasie och linje och hela alltihop? Wow.
Som Jonna sa igår. Satsar man inget, vinner man inget. Så därför valde vi att storsatsa idag. Imorse var det ett tunt molntäcke som sträckte ut sig över himlen. Ljusstrålarna var inte alls starka, det såg bara molnigt och eländigt ut. Men vi satsade. Så vid halv 12 hade vi kommit ner till Löga. Molntäcket fanns fortfarande kvar och jävlades sådär hemskt mycket men vi härdade ut. För framåt 13-tiden svepte täcket iväg och solen tittade fram fullt ute. Sådär mycket så att den bränner och verkligen steker på huden. Vi är ett par riktiga kämpare, for sure liksom. Och Jonna é så bra.
Mycket bra
Mycket bra
Typ error error error. Haha, hjärnan blir typ överhettad. Eller ja, eller nått. Gick nyss in på klart.se, bara för att checka hur vädret kommer bli den närmaste tiden. Nästa söndag, alltså om 6 dagar kommer det bli 32 grader varmt. I skuggan. Trettiotvå grader! Men tja medelhavsvärme! Seriöst. Error. Ha. Fy i bomben vad skönt. Värmeslag tjugofyrasju säkert men det är ju också okej. Mycket. Ville bara meddela detta! Natti natti.
Gudinnorna
Det blev Löga all in idag. Först på dagen med grabbarna och sedan på kvällen med mina fantastiska flickor. Satt väl där på stora gräsmattan i någon timme tills det började kurra i våra magar så vi gled in till stan istället och satte oss på kära donken. Seriöst, mitt andra hem, tragiskt nog. McDonalds två kvällar på raken. Men det är okej. Och där satt vi i ytterligare någon timme med hamburgare och en massa skratt. Världens finaste vänner har man.
Är bara så förbannat glad. Och att jag också vet att man ska träffa sin soulsister imorgon och steka galet på Löga, ännu en dag, är inte alls helt fel. Hihi, helt lovely.
Jag har lust att skriva ett sånt där inlägg som blir så långt att man ger upp med att läsa det efter hälften. Ett jättelångt inlägg. Ungefär som, kanske, en bibel? Nej, inte så. Men långt. Sådär konstigt långt. Nästan så långt att folk börjar tvivla på om jag har något annat liv än att sitta här och babbla om allt och ingenting. Men det är okej det med. Allt är okej. Mer än okej. Allt är fantastiskt.
Jag kan meddela att jag ligger på golvet för tillfället, sådär som jag gjorde för några veckor sen. Ligger här med alla mina kuddar på min stora, fluffiga matta. I knät har jag laptopen som är lite varm. Fläkten liksom. Men det är också okej. Jag är glad. Min soulsister och jag. Vi är typ som en endaste person. Fast vi springer runt i två olika kroppar. Men hjärnan är likadan. Tankarna, känslorna. Allt.
Och jag åker faktiskt rätt snart. Först till Göteborg. Sen drar jag liksom hux flux till Grekland. Visste ni det? Kan väl aldrig tänka mig att jag nämnt det tidigare. Nä. Då ska jag fotografera i mängder. Det gör jag alltid. Men alltså. I Grekland. Man måste dokumentera allt. Få idéer. För jag ska skriva i mängder också. Ska inhandla lite skrivgrejer. Har en hel del här hemma, som kom till användning senast idag. Eller igår säger man ju nu. För nu är det 28 juni. Igår var det 27. Jaja, you got the point. Jag ska ju bli resejournalist. Är det inte då ganska ordentligt bra läge att skriva medans man faktiskt är där? Typ, som träning.
Undrar hur mitt liv ser ut om 20 år. Då kanske det är återträff för 9c2. Då är vi 35-36 år. Undrar hur jag kommer se ut. Undrar om min historia kommer vara som en journalist. Jag kanske blir något helt annat. Kanske advokat. Eller frisör. Eller kanske polis. Undrar hur resten av klassen kommer vara då. Om de uppnådde sina drömmar eller om de gick i kras. Det finns en hel del att fundera över. Men jag sätter nog stopp här. För imorgon ska jag träffa min soulsister, som jag nämnt ett flertal gånger nu kanske. Så liksom. Jag vill somna nu på stört och vakna upp imorgon. Superredo för ännu en dag i solen. Med Jonna. Japp. Och det tog tid att skriva idag. Det dök upp lite annat på vägen hit. SMS. MSN. Måla naglarna. Äta banan. Men det är också grymt okej. Hörs!
Är bara så förbannat glad. Och att jag också vet att man ska träffa sin soulsister imorgon och steka galet på Löga, ännu en dag, är inte alls helt fel. Hihi, helt lovely.
Jag har lust att skriva ett sånt där inlägg som blir så långt att man ger upp med att läsa det efter hälften. Ett jättelångt inlägg. Ungefär som, kanske, en bibel? Nej, inte så. Men långt. Sådär konstigt långt. Nästan så långt att folk börjar tvivla på om jag har något annat liv än att sitta här och babbla om allt och ingenting. Men det är okej det med. Allt är okej. Mer än okej. Allt är fantastiskt.
Jag kan meddela att jag ligger på golvet för tillfället, sådär som jag gjorde för några veckor sen. Ligger här med alla mina kuddar på min stora, fluffiga matta. I knät har jag laptopen som är lite varm. Fläkten liksom. Men det är också okej. Jag är glad. Min soulsister och jag. Vi är typ som en endaste person. Fast vi springer runt i två olika kroppar. Men hjärnan är likadan. Tankarna, känslorna. Allt.
Och jag åker faktiskt rätt snart. Först till Göteborg. Sen drar jag liksom hux flux till Grekland. Visste ni det? Kan väl aldrig tänka mig att jag nämnt det tidigare. Nä. Då ska jag fotografera i mängder. Det gör jag alltid. Men alltså. I Grekland. Man måste dokumentera allt. Få idéer. För jag ska skriva i mängder också. Ska inhandla lite skrivgrejer. Har en hel del här hemma, som kom till användning senast idag. Eller igår säger man ju nu. För nu är det 28 juni. Igår var det 27. Jaja, you got the point. Jag ska ju bli resejournalist. Är det inte då ganska ordentligt bra läge att skriva medans man faktiskt är där? Typ, som träning.
Undrar hur mitt liv ser ut om 20 år. Då kanske det är återträff för 9c2. Då är vi 35-36 år. Undrar hur jag kommer se ut. Undrar om min historia kommer vara som en journalist. Jag kanske blir något helt annat. Kanske advokat. Eller frisör. Eller kanske polis. Undrar hur resten av klassen kommer vara då. Om de uppnådde sina drömmar eller om de gick i kras. Det finns en hel del att fundera över. Men jag sätter nog stopp här. För imorgon ska jag träffa min soulsister, som jag nämnt ett flertal gånger nu kanske. Så liksom. Jag vill somna nu på stört och vakna upp imorgon. Superredo för ännu en dag i solen. Med Jonna. Japp. Och det tog tid att skriva idag. Det dök upp lite annat på vägen hit. SMS. MSN. Måla naglarna. Äta banan. Men det är också grymt okej. Hörs!
27.6.10
Dancing in the moonlight
Det känns som om jag druckit 10 energidrycker. Bara klunkat och svept i mig allihop för jag har sån energi inom mig. Eller mitt humör har energi. Leendet bara sitter där på läpparna, ser nästan ut som ett fån. Men det är så mycket okej som det bara kan bli!
Vädret får 5 av 5 hallon och det gör mig helt superglad. Vaknade upp imorse, faktiskt av väckarklockan, och upptäckte att himlen var alldeles klarblå. Energikick bara det ju! Så på grund av det otroliga vädret begav jag mig upp på cykeln till kära Löga tillsammans med André, Pontus och Martin. Där låg vi i, jagvetintehurmångatimmar, och bara stekte och hade det allmänt superbra i solen. Och om ett par timmar ska jag tillbaka till lögis men med annat underbart folk, bland annat med mina härliga brudar. Det kan fanimig inte bli bättre. Sweet, sweet summer.
Vi hörs väl någongång, ha en finfin söndag för det ska verkligen jag ha!
Vädret får 5 av 5 hallon och det gör mig helt superglad. Vaknade upp imorse, faktiskt av väckarklockan, och upptäckte att himlen var alldeles klarblå. Energikick bara det ju! Så på grund av det otroliga vädret begav jag mig upp på cykeln till kära Löga tillsammans med André, Pontus och Martin. Där låg vi i, jagvetintehurmångatimmar, och bara stekte och hade det allmänt superbra i solen. Och om ett par timmar ska jag tillbaka till lögis men med annat underbart folk, bland annat med mina härliga brudar. Det kan fanimig inte bli bättre. Sweet, sweet summer.
Vi hörs väl någongång, ha en finfin söndag för det ska verkligen jag ha!
Breathe slow
Tja! Humöret är på topp och allt är superduperdunderfinfint! Kvällen spenderades med min soulsister Jonna. Det bidde en cykeltur ner till stan, en macka på Stugan vilken var superjobbig att äta eftersom jag har ont i en visdomstand, enligt pappa. Så ni vet. Därefter begav vi oss till kära donken för en go glass och go var den! Min Jonna är faktiskt bäst, ingen protest. Det bara är så och så kommer det liksom alltid vara.
26.6.10
Happiness
Jag ser spindlar överallt och det ger mig snart ett nervsammanbrott. Jag ser spindlar men det är aldrig en spindel när jag kikar efter noga. Snart blir jag väl så hjärnskrynklad att jag kommer leva loppan och då aldrig riktigt koppla när det trippar förbi ett äckel, eller hur man nu ska uttrycka sig. Men det är okej, som jag sa senast igår kväll när mitt högra ben somnade samtidigt som jag blev skjutsad bak på min cykel.
Och gårdagens var mycket okej som sagt, på tal om det. Skrattade så jag höll på att kikna ett flertal gånger, så att tårarna rann nerför kinderna och det är exakt så det ska vara. Det är sådana stunder man ska ta till sig, som man ska bevara någonstans djupt inne i hjärtat där det är alldeles tryggt och bara allmänt superbekvämt. För sådana stunder är värdefulla. Obetalbara.
Och gårdagens var mycket okej som sagt, på tal om det. Skrattade så jag höll på att kikna ett flertal gånger, så att tårarna rann nerför kinderna och det är exakt så det ska vara. Det är sådana stunder man ska ta till sig, som man ska bevara någonstans djupt inne i hjärtat där det är alldeles tryggt och bara allmänt superbekvämt. För sådana stunder är värdefulla. Obetalbara.
Party like a fucking rockstar
Årets midsommarafton blev GRYM. Den slog mina förväntningar med hästlängder om man säger så. Men väljer att inte skriva något mer om det, to much information då liksom. Hörs när vi hörs för nu är det fint väder och då blir jag frånvarande! Puss! Och nej, jag har inte klippt mig.
25.6.10
Midsommarafton
Som sagt, det är midsommarafton och I gotta feeling that tonight's gonna be a freaking good night! Är taggad till tuuuusen.
Och på tal om något annat och ingenting sitter jag och lyssnar på gamla sommarplågor. Bland annat Fridas låt Dunka mig gul och blå. Hennes dialekt är ju supermysig men det är nästan så jag blir irriterad när jag hör hennes röst. Men samtidigt sitter jag och lyssnar på den om och om igen. Fast nej, nu byter jag till förra årets. Svennebanan. Åh, och I'm yours med Jason. Sommerplåga är det väl men det är inget som plågat mig. Nä. Hihi nu är det Svennebanan igen.
Och på tal om ingenting igen - vad sjutton hände med vädret? Termometern visar 24,3 grader men utanför fönstret är det ett molntäcke som täcker hela himlen och bara några enstaka ljusstrålar lyckas leta sig ner till jorden. Fast i för sig så ska jag inte klaga. Det vore ju katastrof om det snöade med kanske 10 minus. För liksom, svenska sommaren är ju som en liten berg- och dalbana. Allt är möjligt här, he he. Möjligheternas land! Fast nä, nu tänker jag bara på USA och det är ju helt fel ute. Rörigt inlägg, hmm.
The call - Regina Spektor. Också superduper men det är ingen sommarplåga. Bara allmänt fin. Ja. Och Dancing shoes med Gavin DeGraw. Äh, det kommer väl sluta med att jag gör mina egna sommarplågor eller nått. Min musiksmak vandrar nämligen väldigt lätt iväg från det vanliga, stora spåret. The Middle - Jimmy Eat World. Det är mumma. Och Hear you me, med samma boys. Jimmy Äta Världen. Vet nu inte riktigt vad som hände med det här inlägget. Musik hit och dit, blah blah blah som Ke$ha skulle säga. Åh, vad drygt det här blev.
Kärlek vid sista ögonkastet - Maskinen. Seriöst.
Och på tal om något annat och ingenting sitter jag och lyssnar på gamla sommarplågor. Bland annat Fridas låt Dunka mig gul och blå. Hennes dialekt är ju supermysig men det är nästan så jag blir irriterad när jag hör hennes röst. Men samtidigt sitter jag och lyssnar på den om och om igen. Fast nej, nu byter jag till förra årets. Svennebanan. Åh, och I'm yours med Jason. Sommerplåga är det väl men det är inget som plågat mig. Nä. Hihi nu är det Svennebanan igen.
Och på tal om ingenting igen - vad sjutton hände med vädret? Termometern visar 24,3 grader men utanför fönstret är det ett molntäcke som täcker hela himlen och bara några enstaka ljusstrålar lyckas leta sig ner till jorden. Fast i för sig så ska jag inte klaga. Det vore ju katastrof om det snöade med kanske 10 minus. För liksom, svenska sommaren är ju som en liten berg- och dalbana. Allt är möjligt här, he he. Möjligheternas land! Fast nä, nu tänker jag bara på USA och det är ju helt fel ute. Rörigt inlägg, hmm.
The call - Regina Spektor. Också superduper men det är ingen sommarplåga. Bara allmänt fin. Ja. Och Dancing shoes med Gavin DeGraw. Äh, det kommer väl sluta med att jag gör mina egna sommarplågor eller nått. Min musiksmak vandrar nämligen väldigt lätt iväg från det vanliga, stora spåret. The Middle - Jimmy Eat World. Det är mumma. Och Hear you me, med samma boys. Jimmy Äta Världen. Vet nu inte riktigt vad som hände med det här inlägget. Musik hit och dit, blah blah blah som Ke$ha skulle säga. Åh, vad drygt det här blev.
Kärlek vid sista ögonkastet - Maskinen. Seriöst.
24.6.10
Tik tok
Denna dag har varit precis lika solig och varm som gårdagen men denna dag spenderades inte på en strand någonstans i Gurkstaden. Inte på någon strand över huvudtaget faktiskt. Mest därför hela jag är lite smått bränd, det smartaste är då inte att vistas i solen superdupermycket. I ansiktet ser det ut som om jag är, ja, skapligt generad. Typ igår när jag skulle köpa en sallad från ICA. Kvinnan i kassan blev helt förvånad och trodde säkert jag hade såna där svårigheter att prata med främmande människor. Hemskt, därför det är ganska tvärtemot den jag är liksom. Och rumpan bränner. Det var väl den som blev mest bränd på hela kroppen. Så att sätta sig på en cykel och trampa iväg någonstans är ingen enkel match ska jag tala om. Man sitter ju inte still på sadeln, man glider lite åt vänster och sedan åt höger och sen tillbaka till vänster och ja, ni fattar vad jag menar. Det är inte direkt som lite massage. Snarare tortyr men det är okej!
Så istället för att steka galet på en strand har jag chillat runt på stan tillsammans med Andrea och Fanny. Lyckades komma hem efter en massa timmar där med 1 supersöt klänning. Laddar inför Grekland, ja. Kom även hem med en mätt mage. Det blev både en gigantisk macka från Coffeehouse by George och en lagom stor mjukglass från glassbaren mitt i Punkt. Men det är också okej. Liksom, underbart!
Och på tal om ingenting vet jag någonting som händer om 1 månad. Precis 1 månad. Gissa!
Så istället för att steka galet på en strand har jag chillat runt på stan tillsammans med Andrea och Fanny. Lyckades komma hem efter en massa timmar där med 1 supersöt klänning. Laddar inför Grekland, ja. Kom även hem med en mätt mage. Det blev både en gigantisk macka från Coffeehouse by George och en lagom stor mjukglass från glassbaren mitt i Punkt. Men det är också okej. Liksom, underbart!
Och på tal om ingenting vet jag någonting som händer om 1 månad. Precis 1 månad. Gissa!
23.6.10
Kvällen
Kvällen bestod av en go Nathalie, en go sallad, en stor, go godispåse, en massa goa skratt och en go brygga på Framnäs. Och även av lite mindre goa mygg. Skulle vilja dränka varenda en i sjön, det skulle kännas finfint. Kvällen var iallafall riktigt mysig. Dock så brände det som satan i ansiktet och på magen på grund av dagens solbadande men det är okej, fullt okej.
Blah blah blah
Denna fantastiska soliga, varma dag spenderades på Löga tillsammans med Jonna och Johanna. Det var väl runt halv tolv som de dök upp utanför mitt hus och vi påbörjade våran lilla cykeltur till sjön. Där bredde vi ut oss alldeles perfekt på 3 filtar och bokstavligen dyrkade solen. Tjejerna hade tagit med sig vattenmelon, honungsmelon, jordgubbar, ananas, choklad och så vidare. En hel romersk måltid typ, och det var himmelskt. Så där låg vi i den brännande solen och åt och roade oss. Vid 14 trampade Johanna iväg till sitt jobb och vi låg kvar där i ännu en timme. Klockan tickade på fort och solen värmde, oh ja. Vi kom överens om att ifall det skulle vara andra träd där på stora gräsmattan med en stor, vit strand nere vid vattnet skulle man lätt bli lurad och tro att man låg bredvid en djungel i något hett land. Så det så.
När jag sedan kom hem ställde jag mig i duschen. Och det måste varit de mest hemska 10 minuterna i en dusch i hela mitt jäkla liv. Det sved från topp till tå. Från pannans slut till lilla lilltårna. Kunde inte direkt njuta av att stå där inne så det blev en snabb duschning. Solen hade verkligen satt sig på kroppen om man säger så. Kommer nog inte kunna sitta på rumpan helt normalt i ett par dagar framöver, he he. Men när jag sen stängde av vattnet och kände mig riktigt glad för att den värsta smärtan hade lagt sig kollade jag upp i vänstra hörnet i taket och såg något som inte gjorde mig överglad. En vidrig liten sak. En sån där spindel. Fick panik. Rusade ut ur badrummet med tron om att spindeln sprang efter mig. Sitter nu här i vardagsrummet i soffan, benen är uppdragna tätt intill mig, med paniken kvar inom mig. Jag vill att den ska försvinna men om jag dödar den kommer det regna imorgon. Mh, faktiskt. Och mamma är inte hemma så jag är alltså ensam. Det här går inte. Ångest. Spindelfobi, tja!
Nej men, inga problem. Som Snook skulle säga. Fast nej. Detta är problem. Ska gå och gömma mig någonstans nu, typ, så långt bort man kan komma från badrummet!
Fast måste bara skriva först lite sådär fort att dagen var kanoners, den får alla tummar upp. Energidrink idag med va. Puss!
Kärlek vid sista ögonkastet - Maskinen
När jag sedan kom hem ställde jag mig i duschen. Och det måste varit de mest hemska 10 minuterna i en dusch i hela mitt jäkla liv. Det sved från topp till tå. Från pannans slut till lilla lilltårna. Kunde inte direkt njuta av att stå där inne så det blev en snabb duschning. Solen hade verkligen satt sig på kroppen om man säger så. Kommer nog inte kunna sitta på rumpan helt normalt i ett par dagar framöver, he he. Men när jag sen stängde av vattnet och kände mig riktigt glad för att den värsta smärtan hade lagt sig kollade jag upp i vänstra hörnet i taket och såg något som inte gjorde mig överglad. En vidrig liten sak. En sån där spindel. Fick panik. Rusade ut ur badrummet med tron om att spindeln sprang efter mig. Sitter nu här i vardagsrummet i soffan, benen är uppdragna tätt intill mig, med paniken kvar inom mig. Jag vill att den ska försvinna men om jag dödar den kommer det regna imorgon. Mh, faktiskt. Och mamma är inte hemma så jag är alltså ensam. Det här går inte. Ångest. Spindelfobi, tja!
Nej men, inga problem. Som Snook skulle säga. Fast nej. Detta är problem. Ska gå och gömma mig någonstans nu, typ, så långt bort man kan komma från badrummet!
Fast måste bara skriva först lite sådär fort att dagen var kanoners, den får alla tummar upp. Energidrink idag med va. Puss!
Kärlek vid sista ögonkastet - Maskinen
22.6.10
Inga problem för fan
Nej oh nej. Power i hela kroppen även fast jag är helt galet trött, denna kväll med. Ska nog alldeles strax gå och dejta kudden och sedan vakna upp till ännu en grym dag. På tal om ingenting träffade jag min gamla lärare Lotta utanför ICA när vi skulle köpa glass. Hon var min lärare när jag var, eh, liten. Typ sju år. Goa Lotta, hihi. Nej men seriöst, det är inga problem. Lyssnar på låten Inga problem - Snook. Sängen ser grymt inbjudande ut idag så där kommer jag passa alldeles utmärkt inatt. Mums. Puss!
Allvarligt talat
Jovisst, klockan stod på 9 imorse men har inget minne alls av att den ringde. Förmodligen stängde jag av den när jag var nästintill döende och fortsatte sova. Men lyckligtvis vaknade jag innan klockan var 10. Nämligen tjugo minuter innan. Det första jag gjorde när jag slog upp ögonen var att kolla på klockan och jag hamnade i något paniktillstånd. Skulle alltså cykla till stan på tjugo minuter vilket är fullständigt omöjligt om man inte är typ Superman. Så mitt under paniktillståndet bokstavligen hoppade jag upp ur sängen som om det brann där bak och slängde på mig shortsdressen och sedan ut till cykeln på bums. Jag har börjat tro på mirakel på senaste tiden. För 10.02 var jag inne i stan. Helt galet. Kunde knappt fatta det själv, stod och skrattade lite smått för mig själv av en aning stolthet när jag sedan låste cykeln. Resten är lite hemligt, he he.
Ett par timmar senare, faktiskt exakt 12.15, satt jag och Andrea på Elbafärjan som tog med oss på en färd ut på sjön vidare till Östra Holmen. Där la vi oss på klipporna och stekte i ytterligare ett par timmar tills oroväckande moln började komma in mot ön som skulle jävlas och skymma den värmande solen. Det blev lite småkyligt så runt 15 tog vi färjan in till land igen. Ett par timmar efter det degade jag runt hemma tills jag gick ut och tog en glass i kvällens solsken tillsammans med André och Martin. Härliga prickar det! Var väl ute och strosade runt i någon timme och bara chillade galet.
Sitter nu här och lyssnar på grym musik. Stand by me - Oasis. Klassiker som man aldrig tröttnar på. Jag kommer ihåg en dag när jag var liten, en snorunge. Var väl kanske två år, jag hade min gipsade arm, var säkert helt nyopererad och jag satt i mammas knä i Bäckbyskolans gymnastiksal. Det var massvis med folk som fyllde hela salens läktare. Mitt på golvet stod min käre bror Erik. Han var då 13 år och sjöng för hela skolans elever plus elevernas föräldrar. Stand by me. Hans favoritlåt. Jag var så stolt. Jag var bara två år men jag hade lust att berätta för hela folksamlingen att han, killen med det bruna, lockiga håret som stod där ute och sjöng för fulla muggar, var min bror. En stolt lillasyster. Konstigt att jag ens kommer ihåg det där. Det var ju trots allt många år sen och jag var trots allt en midgie.
Ett par timmar senare, faktiskt exakt 12.15, satt jag och Andrea på Elbafärjan som tog med oss på en färd ut på sjön vidare till Östra Holmen. Där la vi oss på klipporna och stekte i ytterligare ett par timmar tills oroväckande moln började komma in mot ön som skulle jävlas och skymma den värmande solen. Det blev lite småkyligt så runt 15 tog vi färjan in till land igen. Ett par timmar efter det degade jag runt hemma tills jag gick ut och tog en glass i kvällens solsken tillsammans med André och Martin. Härliga prickar det! Var väl ute och strosade runt i någon timme och bara chillade galet.
Sitter nu här och lyssnar på grym musik. Stand by me - Oasis. Klassiker som man aldrig tröttnar på. Jag kommer ihåg en dag när jag var liten, en snorunge. Var väl kanske två år, jag hade min gipsade arm, var säkert helt nyopererad och jag satt i mammas knä i Bäckbyskolans gymnastiksal. Det var massvis med folk som fyllde hela salens läktare. Mitt på golvet stod min käre bror Erik. Han var då 13 år och sjöng för hela skolans elever plus elevernas föräldrar. Stand by me. Hans favoritlåt. Jag var så stolt. Jag var bara två år men jag hade lust att berätta för hela folksamlingen att han, killen med det bruna, lockiga håret som stod där ute och sjöng för fulla muggar, var min bror. En stolt lillasyster. Konstigt att jag ens kommer ihåg det där. Det var ju trots allt många år sen och jag var trots allt en midgie.
21.6.10
Grädden på moset
Är helt äckligt trött och klockan är bara 23.40. Konstigt att jag är trött redan nu med tanke på att jag låg vaken till tidiga morgonen, klockan 3, inatt. Men som sagt, det är sommarlov! Fast i för sig så klev jag ju upp chockerande tidigt imorse. Fast det är inga problem. Det blir lika tidigt imorgon också. Väckarklockan står på 9, ska nämligen vara på stan imorgon klockan 10 av en anledning jag inte nämner här. Då blir det att cykla härifrån Bäckby ännu en gång och jag älskar't. Finns inget bättre än att cykla, det kan jag säga. Kan också säga att jag ordnat om lite med designen. Precis som Jonna låter jag det vara helt simpelt tills vidare.
Medans jag sitter här i min bekväma säng och skriver detta inlägg som saknar den där röda tråden hör jag min syster på andra sidan väggen. Hon har kommit hem från Rättvik idag, och det är jag jätteglad för. Och jag hör hennes andetag där från andra sidan väggen. Eller nej, man kan inte kalla det andetag. Det är snarkningar. Hon måste varit trött. Sitter och fnissar lite efter var tredje snarkning kanske. Men det låter så välkänt och tryggt på något vis. Tidigare när vi var yngre delade vi rum med varandra. Under en rätt lång tid. Kanske i 3-4 år.
Tänk vad vi har funnits där för varandra. När min mamma var som sjukast. När hennes mormor blev sjuk. Alla hennes mardrömmar. Ja, ohja. Vi har stöttat. Och nej, vi är inte helsyskon. Men för mig är hon som min riktiga syster, på alla sätt och vis. Det blev ett litet touching moment nu men det är väl det som hör till när man är dötrött.
Och jag längtar till Grekland. Kors i taket eller vadå?
Medans jag sitter här i min bekväma säng och skriver detta inlägg som saknar den där röda tråden hör jag min syster på andra sidan väggen. Hon har kommit hem från Rättvik idag, och det är jag jätteglad för. Och jag hör hennes andetag där från andra sidan väggen. Eller nej, man kan inte kalla det andetag. Det är snarkningar. Hon måste varit trött. Sitter och fnissar lite efter var tredje snarkning kanske. Men det låter så välkänt och tryggt på något vis. Tidigare när vi var yngre delade vi rum med varandra. Under en rätt lång tid. Kanske i 3-4 år.
Tänk vad vi har funnits där för varandra. När min mamma var som sjukast. När hennes mormor blev sjuk. Alla hennes mardrömmar. Ja, ohja. Vi har stöttat. Och nej, vi är inte helsyskon. Men för mig är hon som min riktiga syster, på alla sätt och vis. Det blev ett litet touching moment nu men det är väl det som hör till när man är dötrött.
Och jag längtar till Grekland. Kors i taket eller vadå?
Första bilden är på himlen från igår kväll. Alla moln var helt rosa och det var så, typ, romantiskt. De 2 sista är från idag. Jag och Andrea drog nämligen till Löga och låg där i 4½ timme i solen. Galet underbart skönt. Och färg på kroppen lyckades man få också. Sweet. Ganska obetydelsefulla bilder men det är inga konstigheter!
Natten var superskum. Redan vid 1 började jag bli lite lagom sömnig men det gick bara inte för mig att somna. Låg och vred och vände på mig i 2 timmar efter det, tror jag. Kommer knappt ihåg. HA, det är illa! Känslan jag hade inom mig då var resefeber, otrolig resefeber. Det var som om jag skulle åka iväg till Grekland idag. Så kändes det. Sådär pirrigt och man vill bara att tiden ska gå fortare så man kan sätta sig i bilen och köra iväg till Arlanda. Ja, precis så. Och det är skumt. För jag menar, vi åker inte än. Om mer eller mindre en månad är det nämligen dags.
Men en blandning av att man precis kollat på en film vars en av huvudpersonerna bor på Santorini, läser en liten bok om Grekland och pratar om resan ständigt med my father resulterar väl i sömnlösa nätter, konstigt nog.
Åh, tänk, varenda jäkla sommar är det alltid ett sjukt tjat om landet här. Lider med er! Jaja, vi har åtminstone tur med vädret idag. Ska väl, typ, ut och ta ett par varv i spåret idag med så jag piggnar till och sen drar jag ut på äventyr! Hörs när vi hörs.
Men en blandning av att man precis kollat på en film vars en av huvudpersonerna bor på Santorini, läser en liten bok om Grekland och pratar om resan ständigt med my father resulterar väl i sömnlösa nätter, konstigt nog.
Åh, tänk, varenda jäkla sommar är det alltid ett sjukt tjat om landet här. Lider med er! Jaja, vi har åtminstone tur med vädret idag. Ska väl, typ, ut och ta ett par varv i spåret idag med så jag piggnar till och sen drar jag ut på äventyr! Hörs när vi hörs.
20.6.10
Tummen opp
Fett chillination yao. Har firat pappsen idag med men denna gång med grabbarna Grus. Grekisk middag och jordgubbspaj till efterätt - helt okej för fasen!
Det är galet vilken countdown till kära landet det är nu alltså. Och innan Grekland drar jag till älskade Göteborg och Västkusten. Det kan inte bli bättre! Är så grymt taggad för den här sommaren så det är inte sant. I got my lovely friends så jag menar, det är perfekt. Är helt uppspelt för tillfället. Det bara bubblar i hela kroppen och det är underbart! Och inte nog med det. Om en halvtimme börjar en grym film på TV. Systrar i jeans. De började ges ut som böcker och de böckerna är liksom en klassiker för mig att läsa i just Greece. Första året läste jag första boken. Andra året - andra boken. Och ja, ni fattar. Osv. Åh, underbart.
Ska ladda med lite chips till att filmen börjar, är helt sanslöst sugen på det. Häromdagen var det choklad. Nu är det chips. Men det är fullt okej! Och imorgon ska det fina vädret börja komma tillbaka, har hört att det ska bli uppemot 28 grader på onsdag. Så liksom, det är awesome.
Vi hörs när vi hörs, lev gott!
Det är galet vilken countdown till kära landet det är nu alltså. Och innan Grekland drar jag till älskade Göteborg och Västkusten. Det kan inte bli bättre! Är så grymt taggad för den här sommaren så det är inte sant. I got my lovely friends så jag menar, det är perfekt. Är helt uppspelt för tillfället. Det bara bubblar i hela kroppen och det är underbart! Och inte nog med det. Om en halvtimme börjar en grym film på TV. Systrar i jeans. De började ges ut som böcker och de böckerna är liksom en klassiker för mig att läsa i just Greece. Första året läste jag första boken. Andra året - andra boken. Och ja, ni fattar. Osv. Åh, underbart.
Ska ladda med lite chips till att filmen börjar, är helt sanslöst sugen på det. Häromdagen var det choklad. Nu är det chips. Men det är fullt okej! Och imorgon ska det fina vädret börja komma tillbaka, har hört att det ska bli uppemot 28 grader på onsdag. Så liksom, det är awesome.
Vi hörs när vi hörs, lev gott!
19.6.10
Internskämt
*Pappa öppnar paketet med en nyfiken glimt i ögat. Han ser tilllslut något illgrönt som ligger vikt i en förpackning*
- Linnéa, har du köpt en duschmössa? frågar han lite förvånat.
- Nej pappa, du måste kolla lite mer noggrant så ska du få se.
*Pappa bryter ihop i skratt*
Jag har nämligen köpt en mankini som min älskade fader fick idag eftersom han fyller 53 år. Jag tänkte att vi ändå ska åka till Grekland måste han ju ha något att dölja sig med på beachen. Så, varför inte liksom?
- Linnéa, har du köpt en duschmössa? frågar han lite förvånat.
- Nej pappa, du måste kolla lite mer noggrant så ska du få se.
*Pappa bryter ihop i skratt*
Jag har nämligen köpt en mankini som min älskade fader fick idag eftersom han fyller 53 år. Jag tänkte att vi ändå ska åka till Grekland måste han ju ha något att dölja sig med på beachen. Så, varför inte liksom?
My name is Borat
Satellite
Jag har fått en uppenbarelse. Eller nej, en aha-upplevelse. Eller nej, inte det heller. Hur sjutton ska man förklara? Ordet har liksom försvunnit. Jag har iallafall kommit på vad jag ska göra efter gymnasiet och allt sånt. Ska först spara ihop en hel del pengar, resa ner till Grekland och jobba där på en mysig bar eller restaurang eller så. När jag känner att jag jobbat där tillräckligt länge ska jag resa tillbaka hit och hux flux bli en resejournalist. Yes, you heard me. En resejournalist. Varje gång som tidningen Latte skickas ut till alla hushåll finns det ett par sidor i den som handlar om resor. Och på en av de sidorna är det en journalist som åkt till en plats och sedan skrivit om den och fotograferat. Jag menar, finns det något annat som kan passa mig bättre? För det är nämligen såhär att under alla mina journalistdrömmar finns det en liten reseledaredröm. I flera år har jag tänkt på det, att resa med svenskar till olika länder och guida runt de där. Men samtidigt kan jag inte släppa detta med skriveriet och då om jag får resa och skriva samtidigt, liksom hey, det är ju grymt!
Drömmar är underbara men om man är fast besluten om någonting går det banne mig att uppfylla de.
Drömmar är underbara men om man är fast besluten om någonting går det banne mig att uppfylla de.
Airplanes
Är precis hemkommen från en riktigt grym kväll. Det var fest för fulla muggar hos Veronika där jag träffade bland annat en massa gamla Hällby-klasskompisar. Nicke och Viktor och allihop! Galet kul! Ska iallafall snart gå och dejta kudden. Ska bara smyga upp ur min lovely säng en snabbis för att hämta en bit choklad. Supersugen liksom! Och jag har huvudvärk men jag är bara allmänt jätteglad. Det är för att jag har världens finaste vänner. Och nu ropar chokladen och bokstäverna byter plats med varann. Bye!
18.6.10
Klasslunch
Fullt okej
Lee och Andréa
André och Lee
Mer normal
Inga ord kan förklara
En Johanna tittade fram under bordet!
Det är detta som kallas blockmongo10.11
Jag som trodde man knappt skulle se några livstecken från mig här på ett tag. Så blev det inte riktigt. Och det är nog för att jag för tillfället behöver något som fördriver tiden ibland, något som låter tankarna vandra till annat än bara mörker. För grejen är den att jag behöver skriva. Vare sig det är om känslor eller om ingenting. Även om jag bara sitter och skriver vad jag har haft för mig under en dag känns det så obeskrivligt lugnande att bara skriva om det. Det har ungefär blivit som ett beroende. Eller nej, kanske inte riktigt ett beroende. Snarare en rutin. En rutin som är omöjlig att brytas. And I like it. Det är något som tillhör mig, som man kopplar ihop med mig. Något eget.
Tror man börjar förstå nu att jag älskar att skriva och det var precis det jag ville komma till. Så nog om det nu. Strax ska jag vara oerhört duktig och gå ut och ta ett par varv i spåret här hos fadern. Träning är en magisk medicin, det kan jag ge min högra tumme på. Och lite senare ska jag hoppa på cykeln idag igen och trampa ner till stan och träffa min fantastiska, föredetta klass. 9c2. Fast att säga min föredetta låter fortfarande inte som en sanning. Vi ska sätta oss på någon restaurang för en härlig klasslunch vilket är supervälbehövt, jag saknar mina tokar, väldigt mycket! Ja det var väldigt kortfattat om dagens planer. Ikväll blir det partaj!
Men som sagt, eftersom jag fortfarande visar livstecken här skriver jag senare. Ciao, let's run!
Tror man börjar förstå nu att jag älskar att skriva och det var precis det jag ville komma till. Så nog om det nu. Strax ska jag vara oerhört duktig och gå ut och ta ett par varv i spåret här hos fadern. Träning är en magisk medicin, det kan jag ge min högra tumme på. Och lite senare ska jag hoppa på cykeln idag igen och trampa ner till stan och träffa min fantastiska, föredetta klass. 9c2. Fast att säga min föredetta låter fortfarande inte som en sanning. Vi ska sätta oss på någon restaurang för en härlig klasslunch vilket är supervälbehövt, jag saknar mina tokar, väldigt mycket! Ja det var väldigt kortfattat om dagens planer. Ikväll blir det partaj!
Men som sagt, eftersom jag fortfarande visar livstecken här skriver jag senare. Ciao, let's run!
17.6.10
Power
Om jag fortsätter såhär kommer jag bli stenhård. Det blev nämligen en himla lång cykeltur för mig idag. Vaknade upp vid 11 och en timme senare satt jag på cykeln från Bäckby. Cykelturen tog slut vid Löga där jag mötte Andrea, Anna och Jeanette. Ett par timmar där i allt solbad hoppade vi sedan på cyklarna igen och jag stannade till inne i stan där jag gjorde Jonna sällskap en liten stund. Och från stan cyklade jag tillsist hem igen till my hood. Det var motvind båda gångerna, vinden måste verkligen ha vänt från att jag cyklade dit. Men det är askalas!
00.36
Att ligga på en enorm gräsmatta och känna hur gräset kittlar mot huden, att ligga där och stirra upp i himlen, på molnen som susar förbi och allt det blåa. Att sedan blunda en stund. Att rysa till när en svag vind sveper förbi som ställer gräset i rörelse som i det fallet kittlar huden ännu mer. Det gjorde jag igår. Låg där i en timme eller två. Tiden bara flög iväg av att bara vara. Det var fridfullt. Ja, väldigt fridfullt.
16.6.10
Trots allt
00.04
Gårdagens natt var tung. Har enbart 1½ timmes sömn på nacken. Sängen var liksom inte bekväm, hur jag än vred och vände på mig. Det fick bli soffan. Jag hann höra de första fågelmelodierna tidigt på morgonen. Jag hann se hur solen sakta gick upp i horisonten bakom huset. Jag hann läsa tidningen när den kom infarandes i brevinkastet. Jag hann läsa tidningens alla delar 3 gånger var, väldigt noga. Jag hann höra när grannarna vaknade, sakta men säkert, och jag hann höra hur porten öppnades och stängdes när morgontrötta människor begav sig ut i den kyliga luften. Jag hann höra när grannarnas bilar brummade igång och jag hann höra hur bilarna brummade iväg. Jag hann en hel del där jag låg i soffan. Jag hann allting tills klockan blev 8 på morgonen. Då lyckades jag somna.
Vaknade sedan upp 1½ timme senare av en fantastisk mamma som kom med frukost på sängen (soffan i det här fallet, he he). Det blev en snabb tur ner till stan till läkaren. Var där i, jag vet inte, 30 minuter max. Cyklade hem. Försökte sova. Ingenting gick. Så jag tog en väns råd och satte på en riktigt usel film. Lagom sömnig blev jag. Plötsligt plingade det på dörren. Mamma gick och öppnade. "Linnéa, det är till dig. Kom!" Eh, jaha, okej, visst, vem kan det vara? tänkte jag. Vilket jag också frågade, innan jag klev ut genom sovrumsdörren. Men lyckades inte få något svar på grund av att mamma just kört igång den jobbiga dammsugaren som stått på högvarv hela dagen. Där i dörröppningen stod en av mina gamla, bästa killkompisar. Ricardo. Han hade bara fått lust att komma förbi och fråga hur jag mår. Oj vad det gjorde mig glad. Tänk vilken vän. Som bara dyker upp sådär. Vi beslutade oss iallafall för att gå ut och ta en liten promenad. Den lilla promenaden blev till en två timmars lång sådan. Pratade om allt mellan himmel och jord och alla bekymmer var som bortblåsta under de två timmarna. Det gjorde mig så glad. Kan inte riktigt sätta ord på det. Så mycket som det betydde. Nej, orden kan inte förklara. Faktiskt. Att bara få le och skratta sådär, det är guldvärt.
Igår fick jag en förfrågan av min kära Jonna om att följa med henne plus två tjejkompisar till henne ut och äta idag (igår, tisdag) eftersom Jonna fyller år, sweet sixteen hallå! Låg var jag, enda in i själen så orken fanns inte. Men något mirakel skedde för efter ett fingerknäpp satt jag på cykeln på väg ner till stan där jag skulle möta de. Det var Jonna, Johanna och Malin. Goa tjejer, verkligen. Vi satte oss på Gränden där det blev en enorm middag för oss alla och lika goa skratt som tjejerna är goa blev det. Efter någon timme där förflyttade vi oss vidare till Cornetto för lite kaffe. Ja vad ska man säga. Dessa filurer lyckades hålla allt uppe under kvällen. Leendet på läpparna var liksom äkta. Mot kvällens slut tog jag sedan sällskap hem med födelsedagsbarnet och åh, det var energikick på hög nivå. Som en energidrink, he he. Går inte riktigt att förklara för tillfället. Jag vill bara leva i nuet och ta vara på detta leende som breder ut sig över läpparna just nu för stunden. För det passar så bra där, trots allt.
Gårdagens natt var tung. Har enbart 1½ timmes sömn på nacken. Sängen var liksom inte bekväm, hur jag än vred och vände på mig. Det fick bli soffan. Jag hann höra de första fågelmelodierna tidigt på morgonen. Jag hann se hur solen sakta gick upp i horisonten bakom huset. Jag hann läsa tidningen när den kom infarandes i brevinkastet. Jag hann läsa tidningens alla delar 3 gånger var, väldigt noga. Jag hann höra när grannarna vaknade, sakta men säkert, och jag hann höra hur porten öppnades och stängdes när morgontrötta människor begav sig ut i den kyliga luften. Jag hann höra när grannarnas bilar brummade igång och jag hann höra hur bilarna brummade iväg. Jag hann en hel del där jag låg i soffan. Jag hann allting tills klockan blev 8 på morgonen. Då lyckades jag somna.
Vaknade sedan upp 1½ timme senare av en fantastisk mamma som kom med frukost på sängen (soffan i det här fallet, he he). Det blev en snabb tur ner till stan till läkaren. Var där i, jag vet inte, 30 minuter max. Cyklade hem. Försökte sova. Ingenting gick. Så jag tog en väns råd och satte på en riktigt usel film. Lagom sömnig blev jag. Plötsligt plingade det på dörren. Mamma gick och öppnade. "Linnéa, det är till dig. Kom!" Eh, jaha, okej, visst, vem kan det vara? tänkte jag. Vilket jag också frågade, innan jag klev ut genom sovrumsdörren. Men lyckades inte få något svar på grund av att mamma just kört igång den jobbiga dammsugaren som stått på högvarv hela dagen. Där i dörröppningen stod en av mina gamla, bästa killkompisar. Ricardo. Han hade bara fått lust att komma förbi och fråga hur jag mår. Oj vad det gjorde mig glad. Tänk vilken vän. Som bara dyker upp sådär. Vi beslutade oss iallafall för att gå ut och ta en liten promenad. Den lilla promenaden blev till en två timmars lång sådan. Pratade om allt mellan himmel och jord och alla bekymmer var som bortblåsta under de två timmarna. Det gjorde mig så glad. Kan inte riktigt sätta ord på det. Så mycket som det betydde. Nej, orden kan inte förklara. Faktiskt. Att bara få le och skratta sådär, det är guldvärt.
Igår fick jag en förfrågan av min kära Jonna om att följa med henne plus två tjejkompisar till henne ut och äta idag (igår, tisdag) eftersom Jonna fyller år, sweet sixteen hallå! Låg var jag, enda in i själen så orken fanns inte. Men något mirakel skedde för efter ett fingerknäpp satt jag på cykeln på väg ner till stan där jag skulle möta de. Det var Jonna, Johanna och Malin. Goa tjejer, verkligen. Vi satte oss på Gränden där det blev en enorm middag för oss alla och lika goa skratt som tjejerna är goa blev det. Efter någon timme där förflyttade vi oss vidare till Cornetto för lite kaffe. Ja vad ska man säga. Dessa filurer lyckades hålla allt uppe under kvällen. Leendet på läpparna var liksom äkta. Mot kvällens slut tog jag sedan sällskap hem med födelsedagsbarnet och åh, det var energikick på hög nivå. Som en energidrink, he he. Går inte riktigt att förklara för tillfället. Jag vill bara leva i nuet och ta vara på detta leende som breder ut sig över läpparna just nu för stunden. För det passar så bra där, trots allt.
15.6.10
14.6.10
Nu känns det någonstans inom mig att det är sommarlov. Det är måndag, alla vuxna är på jobbet när man kliver upp på morgonen, men vi, ungdomar, är hemma och latar oss. Det är skönt, ofattbart skönt. Och enormt välbehövt. De senaste månaderna i skolan var typ pain in the ass för mig. Jag var skoltrött och bara helt enkelt slutkörd. Jag kämpade och slet utav bara helvete. Så denna ledighet kunde inte komma under ett bättre tillfälle, faktiskt. De senaste dagarna har jag försökt vila upp mig så pass mycket som möjligt. Jag har hittat på saker och gjort grejer som jag verkligen velat göra. Inget tvång och ingenting. Och det är precis vad jag behöver. Ingen ska säga åt mig vad jag ska göra, det är jag som bestämmer. Jag kan vara hemma precis hur mycket jag vill och inte göra någonting alls. Bara lata och sega mig. Och så kan jag göra tvärtom, vara ute och hitta på tusentals saker. Precis utefter mitt behov. Och det är lovely. Ska strax vila upp mig lite ytterligare, men denna gång med ett stort lass med glass. Det är ett liv i lyx, he he.
En olöst gåta
Vaknade av att mobilen började ringa vid halv 11, i ren panik slängde jag mig på telefonen och försökte hitta den förbannade knappen som stänger av alarmet. När jag i fortfarande paniktillstånd tryckt på varenda synlig knapp på mobilen, halvt sovandes, hörde jag en nästan viskandes röst. "Hallå Linnéa, är du där? Hallå!" Då klarnade det till en aning i huvudet och jag såg plötsligt lite skarpare. På displayen stod det Samtal med mamma. Puckat, jo tack, men när man väcker mig sådär plötsligt från ingenstans får man räkna med en virrig, hjärndöd, morgontrött Linnéa. När jag hade klarnat till lite ytterligare och lät som en någorlunda normal varelse berättade mor min att hon inom 30 minuter skulle komma hem med grillad kyckling till mig. Då vaknade jag totalt, om man säger så. La på i all hastigast med hjärnan någon annanstans och började duka superfint på matbordet. Dukat för 1. Sad men jättefint, he he.
Hon kom tillsist hem och jag slukade maten också jättefint, precis såsom man äter på Nobelmiddagen bredvid kungen. Magen är iallafall nöjd, inget annat spelar roll.
Hon kom tillsist hem och jag slukade maten också jättefint, precis såsom man äter på Nobelmiddagen bredvid kungen. Magen är iallafall nöjd, inget annat spelar roll.
13.6.10
When I look at you
Idag har det varit en uppochnerdag. Humöret har växlats från skyhöga höjder till djupa dalar under havsytan med ett fingerknäpp. Men det är inga konstigheter eftersom jag inte suttit foten utanför dörren idag. Har hållit mig lagom isolerad här hemma vilket har behövts skapligt mycket. Satte dock foten utanför balkongdörren en liten stund tidigare idag, precis som jag nämnde imorse. Där satt jag och filurade ett tag i det då vackra vädret. Efter ett fingerknäpp här med hade det krypit in kolsvarta moln som täckte hela himlen och det bara öste ner regn. Och eftersom jag haft en sådan här dag ville jag pröva något lite nytt, därför ligger jag just nu på min fluffiga matta i sovrummet på ett flertal kuddar, 1 täcke och 2 filtar. Samtidigt ligger jag framför teven och glor. Varför inte liksom. Sängen känns på något konstigt sätt inte inbjudande. Den kanske får stå ensam inatt. Only God knows.
Kung
I'm not afraid to take a stand
Everybody come take my hand
We'll walk this road together, through the storm
Whatever weather, cold or warm
Just lettin' you know that you're not alone
Holla if you feel that you've been down the same road
I'm not afraid - Eminem
Everybody come take my hand
We'll walk this road together, through the storm
Whatever weather, cold or warm
Just lettin' you know that you're not alone
Holla if you feel that you've been down the same road
I'm not afraid - Eminem
Turn my life around
Vill skriva jättemycket, flera tusen rader och bara låta orden flöda på. Jag vill så mycket att det blir för mycket. Det är så mycket att alla ord och alla rader inte kan flöda på och fylla denna vita sida. Men jag har ingen blekaste aning om vad jag vill skriva. Känslan bara finns där, inom mig. En vän sa till mig en dag "Det är känslan som spelar roll." Men i detta fall kan jag inte hålla med. För nu är det känslan inom mig som vill bryta ut och jag blir galen i bollen om den inte lyckas. Jag ska därför efter detta inlägg ta med mig ett skrivblock och bege mig ut till balkongen medans solen ännu lyckas hålla sig framme. Där får orden flöda.
Men något jag kan säga redan nu utan att en känsla ska bryta sig loss är att jag vill sätta mig på flyget nu på stört som sedan tar mig till Samos, Grekland. Jag längtar så innerligt mycket att det känns som om tiden ibland stannar. Bara för att jävlas med mig liksom. Ju mer jag längtar, desto saktare går tiden. Slowmotion ungefär. Hädanefter ska jag försöka sluta längta. Och det är ju nästan ett skämt att jag ens skriver det. Hallå. Jag? Inte längta? Det finns typ inte med på världskartan, men drömma kan man ju. Drömma om att inte längta. Men drömmen och tankarna om att ligga på en het, kritvit strand kommer knuffa bort inte-längta-drömmarna till Afrika.
Men något jag kan säga redan nu utan att en känsla ska bryta sig loss är att jag vill sätta mig på flyget nu på stört som sedan tar mig till Samos, Grekland. Jag längtar så innerligt mycket att det känns som om tiden ibland stannar. Bara för att jävlas med mig liksom. Ju mer jag längtar, desto saktare går tiden. Slowmotion ungefär. Hädanefter ska jag försöka sluta längta. Och det är ju nästan ett skämt att jag ens skriver det. Hallå. Jag? Inte längta? Det finns typ inte med på världskartan, men drömma kan man ju. Drömma om att inte längta. Men drömmen och tankarna om att ligga på en het, kritvit strand kommer knuffa bort inte-längta-drömmarna till Afrika.
Som en skrattkvarn
Jag har precis kommit hem efter en helmysig kväll på stan tillsammans med Andrea. Vi har varit och sett uppföljaren av den första Sex and the City-filmen. Har bara ett ord på tungan just nu: fantastisk. Den var precis vad jag trodde den skulle vara och lite till. Karaktärerna, älskade Carrie, the fantastic four. Åh.
Filmen hoppade igång vid 21.20 om jag minns helt klart, 23.50 började eftertexterna rulla så filmen var väldigt lång. Men samtidigt väldigt händelserik så det blev inte alls några tråkiga minuter där inte. Massvis med goda skratt fick man också. Och nu har det gått precis 1 timme sedan eftertexterna dök upp och jag funderar starkt på att strax gå och dejta kudden. Jag har två alternativ. Antingen somnar jag här i min mysiga kuddhörna eller så anlitar jag en lyftmaskin som kan bära mig lugnt och fint till sängen. Eftersom jag är jag kommer jag krångla till det och gå efter det sistnämna alternativet. God natt mina vänner!
Filmen hoppade igång vid 21.20 om jag minns helt klart, 23.50 började eftertexterna rulla så filmen var väldigt lång. Men samtidigt väldigt händelserik så det blev inte alls några tråkiga minuter där inte. Massvis med goda skratt fick man också. Och nu har det gått precis 1 timme sedan eftertexterna dök upp och jag funderar starkt på att strax gå och dejta kudden. Jag har två alternativ. Antingen somnar jag här i min mysiga kuddhörna eller så anlitar jag en lyftmaskin som kan bära mig lugnt och fint till sängen. Eftersom jag är jag kommer jag krångla till det och gå efter det sistnämna alternativet. God natt mina vänner!
12.6.10
River flows in you
Det har inte blivit så superstor verkstad här på sistone, eller ja, på vad är det, två dagar? Lite bilder och lite tvekningar på bloggen bara.
I torsdags slutade vi som sagt och ja, det var otroligt ledsamt och deppigt och bara allmänt superjobbigt. Efter en massa tårar och massa farväl ute på skolgården efter betygutdelning och lite sådant kilade jag och mina bästa brudar ner till stan där vi satte oss på den underbara restaurangen Mongoliska, lunchbuffé var det och det gillas starkt! Friterade kyckling, friterade bananer, vitt ris, kyckling- och biffwok, jordnötssås med kycklingspett. Yes, you name it. Fantastiskt gott var det iallafall, och där satt vi och tjattrade i ett bra tag. Matkoma hamnade vi hela bunten i, mätta som as var vi. Framåt kvällen drog vi ner till löga där vi mötte en massa härligt, underbart folk. Fick även träffa min Jonna som är otrolig. Hela kvällen spenderades iallafall där tills det blev en promenad till donken inne i stan där det blev en stor, fet hamburgare. Hungriga var vi, trots vår enorma lunch. (Klart man är hungrig, hallå.)
Och igår var det dags för student för Västerås alla 91:or, och för bland annat min älskade kusinvitamin Johan. Jag, pappsen och bröderna trängde oss fram till den enda skylten där det stod Johan på Rudbecks skolgård och hittade där resten av sällskapet. Vid halv 12 sprang han ut med ett härligt leende på läpparna och det var så fantastiskt att se. Jag fick den så kallade studentlängtan. Tre små år kvar sen är det jag som rusar ut med det där breda leendet! Därefter blev det en liten lunch på stan tillsammans med papi och bröderna. Matkoma här med, tja! Och såklart - studentfirande för Johan. Så framåt 17-tiden drog vi över till farbror Gunnar och Johan och det blev mat i stora mängder, ännu en gång, och massa dryck. Fick träffa folk och släktingar som man inte träffat på minst 10 år. "Nej men är det lilla Linnéa, du var sååååhär liten när jag såg dig sist!" och så håller de handen mindre än en meter över golvytan och visar hur liten man var. Älskade släkt.
Någongång efter att studenten åkt hemifrån vidare ut på fest kilade jag över till världens finaste, underbaraste pojkvän där jag stannade hela kvällen. Hela dagen igår var alltså helt grym. Den innehöll god mat, underbara släktingar och en helt underbar pojkvän. Jag kan nog inte begära mer, faktiskt. Allt bara rullar på nu alltså, som vattnet i forsen.
Och what about today then? Ja, jag har städat. Diskat. Dammsugit. Sovit skapligt mycket. Lagat mat. Skrattat åt en kotte. Besökt Gideonsbergsskolan på öppet hus. Fotograferat. Skrattat åt ett krokigt bestick. Bäddat om i sängen. Hoppat i sängen. Sovit på golvet. Spillt ut mammas gamla puder och skrattat åt att hela nytapetserade, hallväggen blev alldeles pudrig. Om man ska sammanfatta hela dagen har det varit en salig blandning av det mesta. Skapligt okej.
I torsdags slutade vi som sagt och ja, det var otroligt ledsamt och deppigt och bara allmänt superjobbigt. Efter en massa tårar och massa farväl ute på skolgården efter betygutdelning och lite sådant kilade jag och mina bästa brudar ner till stan där vi satte oss på den underbara restaurangen Mongoliska, lunchbuffé var det och det gillas starkt! Friterade kyckling, friterade bananer, vitt ris, kyckling- och biffwok, jordnötssås med kycklingspett. Yes, you name it. Fantastiskt gott var det iallafall, och där satt vi och tjattrade i ett bra tag. Matkoma hamnade vi hela bunten i, mätta som as var vi. Framåt kvällen drog vi ner till löga där vi mötte en massa härligt, underbart folk. Fick även träffa min Jonna som är otrolig. Hela kvällen spenderades iallafall där tills det blev en promenad till donken inne i stan där det blev en stor, fet hamburgare. Hungriga var vi, trots vår enorma lunch. (Klart man är hungrig, hallå.)
Och igår var det dags för student för Västerås alla 91:or, och för bland annat min älskade kusinvitamin Johan. Jag, pappsen och bröderna trängde oss fram till den enda skylten där det stod Johan på Rudbecks skolgård och hittade där resten av sällskapet. Vid halv 12 sprang han ut med ett härligt leende på läpparna och det var så fantastiskt att se. Jag fick den så kallade studentlängtan. Tre små år kvar sen är det jag som rusar ut med det där breda leendet! Därefter blev det en liten lunch på stan tillsammans med papi och bröderna. Matkoma här med, tja! Och såklart - studentfirande för Johan. Så framåt 17-tiden drog vi över till farbror Gunnar och Johan och det blev mat i stora mängder, ännu en gång, och massa dryck. Fick träffa folk och släktingar som man inte träffat på minst 10 år. "Nej men är det lilla Linnéa, du var sååååhär liten när jag såg dig sist!" och så håller de handen mindre än en meter över golvytan och visar hur liten man var. Älskade släkt.
Någongång efter att studenten åkt hemifrån vidare ut på fest kilade jag över till världens finaste, underbaraste pojkvän där jag stannade hela kvällen. Hela dagen igår var alltså helt grym. Den innehöll god mat, underbara släktingar och en helt underbar pojkvän. Jag kan nog inte begära mer, faktiskt. Allt bara rullar på nu alltså, som vattnet i forsen.
Och what about today then? Ja, jag har städat. Diskat. Dammsugit. Sovit skapligt mycket. Lagat mat. Skrattat åt en kotte. Besökt Gideonsbergsskolan på öppet hus. Fotograferat. Skrattat åt ett krokigt bestick. Bäddat om i sängen. Hoppat i sängen. Sovit på golvet. Spillt ut mammas gamla puder och skrattat åt att hela nytapetserade, hallväggen blev alldeles pudrig. Om man ska sammanfatta hela dagen har det varit en salig blandning av det mesta. Skapligt okej.
Nej för tusan, har nu blivit övertalad från många håll att jag ska behålla bloggen och så får det banne mig bli. Jag tänkte hur det skulle vara i längden att inte ha denna älskling som min. Det skulle inte gå. Jag skulle seriöst gå i taket av frustration och jag skulle bli hemskt desperat efter att få skriva. Så ni blir inte av med mig, åtminstone inte ännu! Men så småningom ska jag iallafall skrota den här och starta upp en ny. Om man kikar på bloggens arkiv så har jag inlägg från början av februari 2009. Ibland kan det dock vara rätt kul att blicka tillbaka ett år och se vad jag skrev just den dagen. Jag har för någon vecka sen läst igenom hela min blogg, alla inlägg. Och man kan inte missa hur mycket jag har förändrats sen jag startade upp den, mitt sätt att skriva har växt ganska ordentligt mycket och det känns som om allt flyter på lite bättre nu för tiden jämfört med då. Det är väl fördelen med bloggens höga ålder. En nackdel, men som faktiskt även är en stor fördel, är väl att alla "känner mig" nu. Jag är inte någon anonym tjej som nyligen har börjat driva en blogg. Eftersom jag varit så pass öppen om en hel del grejer i mitt liv har ni en klarare inblick i allt jag skriver. Detta kan som sagt vara både en för- och nackdel. För mig är det ingen övervägande nackdel än men det kan bli. Och det är just därför jag så småningom stänger igen den här och öppnar upp någon annanstans. Där kan jag börja presentera mig själv i precis så stor mängd som jag vill. Men för att vi ska leva i nuet kan jag säga att allt positivt och alla fördelar med den här bloggen och åldern och så vidare väger mycket tyngre än de små negativa delarna så för att knyta ihop allting - jag stannar!
11.6.10
Det är kärlek
Tårar i enorma mängder föll som vattenfall nerför mina kinder under hela avslutningen. Sommaravslutningar som brukar vara lyckliga. Fan heller. Det här var den allra sorgligaste avslutning jag någonsin varit med om. Orden kan inte riktigt förklara. Och jag förstår inte att jag har sommarlov. Det har liksom inte riktigt slagit mig än. Det kommer säkert på måndag. Då fattar jag att jag inte kommer behöva kliva upp tidigt på morgonen och kila iväg till skolan. Men nu, för tillfället, blir jag inte glad av den tanken. Inte någonstans. Det känns bara tomt. Jag kommer aldrig någonsin mer kila iväg jobbigt tidigt till skolan och möta min helt underbara klass. Eller vad säger man, min föredetta klass? Nej fy sjutton, det här är för mycket för min hjärna att ta in. Vadå förra klass? Det låter inte alls bra, nej, inte alls. Blir alldeles deppig och kall inom mig bara jag tänker tanken. Inte mer 9c2. Inte mer några skoldagar med dessa underbara människor. Jag läser vad jag nyss skrivit men inget utav det känns som en sanning. Bara som en enda stor mardröm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)